Mitt avelsarbete kommer alltid fokusera på att ha hundarnas välmående, behov och hälsa som prio 1. Jag vill bibehålla det goda inom rasen och försöka förbättra det mindre goda. Jag siktar på att bevara greyhoundens natur; instinkterna i kombination med deras underbara mentalitet.

Jag har några nyckelord för hur jag tänker angående bestämmandet av avelsdjur, som med största sannolikhet kommer utvecklas i samband med att jag vill och kommer lära mig mer. Från början har orden endast haft en personlig innebörd för mig, men eftersom det inte finns en rasspecifik avelsstrategi för greyhounds av kapplöpningsvariant har dessa även blivit min egen avelsstrategi. Jag hoppas att texten kan inspirera andra uppfödare.

De ord som jag alltid har i åtanke är hälsa, mentalitet, personligheter och förmågor. Nedan beskriver jag kortfattat vad ordens innebörd är för mig.

En hund som inte är vid god hälsa ska inte avlas på. Utöver eventuella latenta sjukdomar har vi som uppfödare (och ägare) möjlighet att hälsotesta våra tilltänkta föräldradjur samt göra en rättvis och korrekt egen bedömning av individernas hälsa. Om vi vill. Inför varje planerad parning kommer jag spekulera lite extra och fundera lite djupare kring om parningen gynnar rasen, föräldrarna och valparna. För mig innefattar hälsa fysik, mentalitet och genetik. Jag är något restriktiv till att avla på tävlingshundar som haft benbrott eller muskelskador, eftersom det skulle kunna vara genetiskt. Det kan även bero på yttre omständigheter och hur väl hunden har tränats samt underhållits. I fall där skador har förekommit skulle jag analysera i den utsträckning det går och använda min egen erfarenhet för att göra en bedömning.

Sund mentalitet hör ihop med god hälsa. Jag skulle inte vilja avla på en hund som inte mår bra och har allvarliga drag vilka komplicerar vardagen, främst för denne själv. En hund som exempelvis är oberäknelig, utåtagerande eller överdrivet skygg anser jag inte är "avelsmaterial", förutom möjligtvis om det finns en bakomliggande orsak. Jag menar inte att en hund behöver vara "felfri" för att uppnå krav som avelsdjur. Ingen individ är perfekt, alla har bra och mindre bra sidor.

Personligheterna är viktiga. Både hur föräldrarna är enskilt, och hur deras personligheter skulle kunna bli i kombination. De måste matcha varandra. Det jag har i åtanke är inte bara hur de är till vardags, utan även hur de är på kapplöpningsbanan. Det är inte helt min uppgift att se hur de matchar varandra, det är även individernas uppgift. Om det visar sig att de inte tycker om varandra när det är dags för parning, så måste man ta hänsyn till det. Hundarna har sista ordet, speciellt tiken. Det är inte mitt jobb att fullfölja en parning till varje pris. Om min plan inte fungerar, så får jag tänka om. Det finns garanterat en god anledning om en tik inte vill bli parad.

Jag tycker att förmågan hos en tävlingshund kan ha större betydelse än prestationerna. Det kan i och för sig bli lätt att vara självgod och se förmågorna för subjektivt, att göra dem större än vad de är, men vissa tävlingshundar får aldrig möjlighet att visa sin fulla potential. Jag skulle då vända mig inåt och lita på mitt omdöme, utan att medvetet överdriva de möjliga förmågorna. Valparna kommer trots allt inte ärva sina föräldrars meriter.

Många greyhoundvalpar har möjlighet och rätt förutsättningar att bli kapplöpningshundar. Tävling i all ära, men som jag ser det bör vi inte snöa in oss för mycket gällande om en individ håller standarden för tävling eller inte. Inte heller om hunden når upp till ägarens/tränarens egen standard, exempelvis vilken klass den tävlar i eller vilken distans den klarar. Jag älskar att tävla med mina hundar, på deras villkor och när vi är ett team. Något jag lever efter är att prestationer aldrig får komma i första hand eller vara det som är mest avgörande i en parning. Vi måste komma ihåg att de spenderar extremt lite tid på kapplöpningsbanan i förhållande till rasens uppskattade livslängd. Jag anser att det är mitt ansvar och min skyldighet att bidra till en god avel. Att vara ärlig, medveten och uppriktig i alla aspekter möjliga. För rasens bästa, för individernas bästa. 

Därtill reflekterar jag över hur vi människor behandlar våra djur. Jag undrar ibland vad för typ av syn vi har på dem? Ska vi sätta restriktioner mot våra hundar beroende på vad vi tycker ger en spänningsfylld upplevelse, oavsett vad hunden känner, orkar, klarar, vill, tycker är kul? Ska vi sälja vidare våra familjemedlemmar när vi anser att de inte lever upp till våra (kanske omöjliga) förväntningar, när de inte längre kan utföra en viss uppgift? Hur tänker vi då..? Hur ser vi på hundarna, som också har egna tankar, viljor, känslor och behov, om vi agerar på det viset? Och hur vågar vi försöka rättfärdiga sådana beslut med argumentet att de får det bättre hos någon annan? Jag skulle vilja påstå att det i ytterst få fall är ett osjälviskt beslut, för individens bästa, där människans ego inte står i centrum. Vi får inte definiera eller basera våra hundars värde utefter hur de presterar. De får inte betyda mer eller mindre beroende på vad de har vunnit eller inte vunnit. Även om tävlingshundar i Sverige har det bra, anser jag att vi har mer att jobba på. Det kan fortfarande bli bättre. Vi behöver älska dem för vilka de är, inte för vad de gör. De är egna liv. Och vi måste tänka över hur vi behandlar dessa liv. Detta gäller även i aveln. Greyhounds kan nämligen ha svårt att para naturligt utan stöd. Antagligen för att man tidigare har prioriterat att inseminera i mängder... Det gör mig besviken och ledsen att vi hamnat här, med tanke på hur gammal, "ren" och relativt frisk rasen är. När det var dags för min första parning hade jag inte en aning om den svårigheten. Jag hade föreställt mig att de klarar det helt på egen hand. Där och då växte det fram ett nytt avelsmål inom mig...

I alla delar av våra hundars liv tycker jag att vi behöver se från andra perspektiv innan vi tar ett beslut över dem, som de inte kan välja bort. Vara öppna för andra synsätt. Vilja bli mer medvetna. Ta ansvar. Gräva djupare. För deras skull, så att vi kan göra bättre val. Genom det utvecklas även vi själva.